Lite film [uppdaterad 30/12]

bloggbild10.jpg

Fortsatt glest mellan uppdateringarna här jag vet, tänkte klämma in några små notiser, samt ett par kortfilmer jag har ett finger eller två med i.

Först vill jag nämna att jag nyligen såg Beat Takeshis nya Yakuza-film Outrage, vilken var väldigt typisk Takeshi, men också väldigt bra. Som så många andra av hans filmer undviker den klyschor och känns bara ärlig och verklig. Uppbyggnaden filmen igenom känns spännande och resultaten känns riktiga. Stämningen genom hela filmen är riktigt grym och sitter du och suktar efter en skön Yakuza-rulle är den helt klart att rekommendera!

Sen har vi en annan film som jag inte kan ösa nog mycket lovord över. Nämligen Legend of the Fist the Return of Chen Zhen, med Donnie Yen i huvudroll! Det har varit lite tveksamma recensioner på den här filmen, och låt mig bara säga att tro inte vad ni läst! Det brakar loss redan i de första sekunderna med ursnygg, stenhård och ascool action! När det smäller i den här filmen så smäller det bra, riktigt vansinnigt bra, varenda actionscen får mig att sitta i extas! Som om det inte räckte är filmen i övrigt dessutom nog bra och välgjord för att jag ska kunna bry mig om vad som händer, mer än att bara vänta på nästa actionscen! Legend of the Fist är en av årets bästa filmer, så se till att se den, så fort ni kan!

Under denna nästsista termin jag studerar film har vi passat på att göra ett litet sidoprojekt i form av efterbliven vansinnig action. Filmen som heter ”Johnny Rock 1,5 – Where The Fuck” kommer publiceras på julafton, som en present till internet… Men redan nu kan man se teasern, som förvisso är långt ifrån en rättvis spegling av filmen, men ger ett hum om vad som komma skall. Ni kan se teasern här, och på samma sida kommer ni kunna hitta till hela filmen på julafton, då jag inte kommer uppdatera här p.g.a. semester.

Uppdatering: Youtube ville inte veta av filmen så den kom inte upp på julafton som utlovat. Samtidigt var jag på semester så det var inte mycket att göra åt det. Nu är filmen dock uppe, for your viewing pleasure, klicka på bilden nedan för att se filmen!

Sen så var det en till film jag vill pusha lite för, som inte har något med Violent Cinema att göra, mer än att jag är inblandad i den. Filmen heter ”Din För Evigt”, och är filmad med RED-kamera, av mig. Jag står för foto och ljus i filmen, som nu deltar i uttagning till Göteborgs Internationella Filmfestival, så om ni känner er nyfikna på att se vad det är kan ni kika in här för att se den. Gillar ni filmen får ni gärna lägga en röst på sidan för filmen och visa ert stöd för att hjälpa oss kvala in.

Det finns lite planer på lösningar för att få mer liv i Violent Cinema framöver, sidan är inte bortglömd, den har bara tvingats ned i prioriteringen för att kunna färdigställa andra projekt den senaste tiden.

Bookmark and Share

Mot oändligheten

Det har varit fortsatt dåligt med uppdateringar, faktum är att vore det här ett inlägg om att det är dåligt med uppdateringar så hade det varit fler sådana inlägg än vanliga. Violent Cinema har dock nått en ny milstolpe, väl värd att stoltsera med. Vi är nämligen citerade på omslaget till The Expendables på Blu-Ray och DVD! Ta en titt under skärmdumparna på omslaget så finner ni oss.

Expendables baksida Blu-Ray

Expendables baksida DVD

Bookmark and Share

Hush (2009)


recension_hush

Som med så många andra filmer var det ingen brist på lovord utsmetade på hela omslaget för Hush. ”Den bästa brittiska skräckfilmen på flera år”, o.s.v. ”Nice” tänkte jag, förvisso sjukt skeptisk, men ändå hoppfull med Eden Lake och The Descent som första brittiska skräckfilmerna att dyka upp i tankarna.

Hush är ingen skräckfilm. Hush är en Thriller (vilket även står skrivet på omslaget). De tänkta skrämmande momenten ligger ganska glest isär, mycket tid läggs på att etablera karaktärer, situationer och konflikter. Det enda som gör att den ens kan tänkas ses som en skräckfilm är dess fullkomliga ensidighet och endimensionella porträtterande av alla karaktärer förutom just huvudkaraktären. Förstå mig inte fel nu, för jag älskar skräckfilm, och det finns olika typer såklart, men majoriteten av all skräckfilm är ganska enkelspårig. Vi ska bekanta oss med en eller flera personer som utsätts för något slags hot, skapa en relation med dem och sen känna för dem när dåliga saker inträffar. Så vad har det med Hush att göra? Hush är en thriller med lika starka karaktärer, välskrivna story och mångsidiga vinkling som den typiska skräckfilmen har, men utan den täta stämning, många blodiga mord och sköna karaktärer som bör gå hand i hand med det. Den försöker landa mittemellan två genrer och missar istället båda.

Hush har bara en karaktär att följa, det tar brutalt lång tid för filmen att att komma dit den borde ha börjat, och storyn känns bara allmänt slö. Extremt otillfredsställande, någon borde skicka Mark Tonderai på en kvällskurs i manusförfattande så han inte slösar folks tid på detta sätt igen, någonsin…

[betyg1]

Klicka här för att se trailer till filmen!

Filmen finns utgiven av Njutafilms på Svensk Reg 2

Bookmark and Share

Hell of the Living Dead (1980)

recension_hell_of_the_living_dead

Bruno Mattei, vissa ser honom som en hjälte, och vissa totalt avskyr hans filmer. Jag faller i den första kategorin och jag älskade varje sekund av hans Predator rip-off ”Robowar” samt hans vansinnigt underbara Aliens + Terminator-rip, känd som ”Shocking Dark”, ”Alienators” och t.o.m. ”Terminator 2″. Han var även delaktig i ”Zombie 3″ (”Zombie Flesh Eaters 2″), där han tog över regi rollen när Lucio Fulci tyvärr blev för sjuk för att orka göra klart den. Det lär vara Mattei’s förtjänst att ”Zombie 3″ fick ett sånt rejält högt tempo där action-scenerna staplas på varandra.

Det var med stor förväntan jag än en gång återvände till hans ”Hell of the Living Dead” (även kallad ”Zombie Creeping Flesh” och ”Virus”) på Njutafilms fina DVD utgåva, då det var ett antal år sen jag såg den senast.

Nya Guinea. En kemisk fabrik framställer ett nytt biologiskt vapen kallat ”Sweet Death” (!!!) som bot mot problem med överbefolkningen. Dock går självklart något åt helvete redan 2-3 minuter in i filmen, gasen släpps lös med resultatet att befolkningen på ön blir smittade och förvandlas till zombies.

En elitstyrka skickas genast ut för att ta reda på vad som gått fel på fabriken, på sin väg stöter dom på en blond TV-reporter som gärna klär av sig naken när hon ska beblanda sig med öns infödingar. Även bland dessa har smittan börjat sprida sig och det blir en hel del pang-pang innan dom når fabriken för den slutgiltiga striden.

Som vanligt när det gäller herr Mattei så har han snott och lånat idéer. Bl.a. från Dawn of the Dead när det gäller elitstyrkan, utseendet på de levande döda och filmens soundtrack, som är skapat av kultgruppen Goblin. Även spår från Goblins soundtrack till ”Contamination” dyker upp lite här och där. Filmen är dessutom fylld med ”stock footage” i form av lite naturbilder m.m. lite här och var.

Dock är det inget som stör, utan istället ökar det bara filmens charm. Det är ett hyfsat högt tempo, mycket skottlossningar och mängder av inälvor som dränker skärmen. Filmen har ett glatt humör trots temat, och det bjuds på en hel del glimten i ögat partier i bästa Italiensk anda. Skådespelarprestationerna är av den klassiskt Italienska överspelande sorten, precis som det ska vara.

Tyvärr gick Bruno Mattei bort år 2007. Men han lämnade oss med en stor katalog av underhållande rullar och han fortsatte riktigt hårt även under 2000-talet med att spela in filmer i bl.a. zombie- och kannibal-genren. Även dessa senare verk var renodlade rip-offs. Bl.a. Zombies: the Beginning (vilken blev hans allra sista film, år 2007) som är en oförskämd Aliens-rip där t.o.m. dialogen till stor del är snodd. Rekommenderas om ni finner den!

Njuta Films DVD-släpp håller en bra klass med en transfer som är något soft, men har fina färger och i stort sett fri från repor och smuts. Ljudspåret innehåller en fantastiskt underhållande engelsk dubbning som sig bör inom genren, och håller en hyfsad klass som man kan förvänta sig med tanke på ålder och budget.

Hell of the Living Dead är inte den bästa inom Italiensk zombie-film, och kommer inte upp i samma liga som ”Zombie Flesh Eaters” och ”Zombie 3″, men trots sina brister, så är det en redigt underhållande film för fans inom genren.

[betyg3]

Bookmark and Share

Vi har inte dött

Jag kan förstå att många läsare vid det här laget dragit den enda logiska slutsatsen av den totala tystnad som legat över bloggen i snart en månad, att vi blivit yxmördade i en öde stuga ute i skogen när vi tog en weekend-semester. Så är dock inte fallet, lyckligtvis. Däremot har jag varit på inspelning de senaste veckorna och varenda sekund som inte ägnats åt inspelningen har spenderats med huvudet begravt i kudden i ett hopplöst försök att få lite sömn. Det är väldigt mycket jobb inplanerat framöver, men det kommer bli fler uppdateringar, inte minst tack vare en ganska omfattande väldigt nischad lista av filmer man måste se som påbörjades i somras, mer om den framöver. Första uppdateringen att bryta tystnaden på riktigt blir dock Svantes recension av Bruno Matteis klassiska zombie-film Hell of the Living Dead, som nyligen getts ut i Sverige av Njutafilms!

Bookmark and Share

Splinter (2008)

recension_splinter

Jag vill inleda med hur underbar jag tycker monsterskräckfilmgenren är. Man vet mer eller mindre alltid vad man kan vänta sig från en sådan film, skillnaden är bara hur bra eller dåligt utfört det är. Splinter är inget undantag. Starkt influerad av The Thing lyckas den tidigt fånga mitt intresse, samtidigt som diverse andra klichéer radas upp.

Polly och Seth har gett sig ut till ett campingområde för att fira jubileet för dagen de blev tillsammans. Efter några missöden med tältuppsättning lyckas Seth, som inte direkt är Bear Grylls okände bror, övertala Polly om att de ska ta in på motell istället, romantiskt. På vägen dit gör de misstaget att stanna för en liftare, och snart är de två gisslan åt ett par som försöker undfly lagens långa arm. Som om det inte räckte börjar bilen krångla och de tvingas stanna till vid en bensinstation vid världens ände. Det är här de riktiga problemen börjar, i form av en parasit som penetrerar sina offer med tusentals taggar och styr deras kroppar för sina egna köttätande ändamål.

Splinter är väldigt uppenbart en lågbudgetproduktion, många scener blixtrar förbi så snabbt att man inte hinner se mer än rödaktig färg. När de faktiskt lagt ner tid på scenerna är det dock både brutalt, välgjort och en fröjd att se (på ett vrickat gore-sätt). Överlag är effekterna faktiskt riktigt bra, och Splinters stora problem blir snarare bristen på karaktärer och i det bristen på problem de kan försättas i. Monstret påminner på många sätt om monstret i The Thing, men inte lika subtilt, egenskaperna som påminner kan dock aldrig riktigt spelas ut eftersom det är så få karaktärer inblandade. De är dessutom på en väldigt begränsad yta vilket ytterligare begränsar möjligheterna. Ett problem som kan tydas redan på filmens längd (faktiska speltiden för filmen är knappa 75 min).

Med det sagt vill jag dock påpeka att filmen, trots tidigare stycke, faktiskt lyckas försätta karaktärerna i en del situationer som är både problematiska och skrämmande. Toby Wilkins visar tydligt upp att han vet hur man bygger upp en tight och spännande stämning som får tittaren att sitta på spänn flera gånger om. Karaktärerna känns dessutom både intressanta och något nyskapande även om det främst är stereotyper med ombytta könsroller och egenskaper.

Blodig brutal och skrämmande i sina bästa stunder, tunn, för snabb och för lite i sina sämre. I slutändan är Splinter helt klart en bra filmupplevelse, men jag hade velat ha mer av allt och mer film, vilket förstås är en komplimang.

[betyg3]

Klicka här för att se trailer till filmen!

Filmen släpps av Njutafilms på Svensk Reg 2 den 22/9

Bookmark and Share

Ny från Rare Exports!

[trailer]

En ny längre trailer har släppts för Finskproducerade ‘monster’-filmen Rare Exports som är en expansion av storyn från de två kortfilmera Rare Exports vilka tidigare postats här. Klicka på bilden nedan för att se trailern!

safe_christmas_rare_exports

(Klicka här om du vill se kortfilmerna).

Bookmark and Share

Hobo With a Shotgun Unrated

[trailer]

Jag har mer eller mindre slaviskt följt utvecklingen av Hobo With a Shotgun och blivit exalterad av varenda bild och klipp som släppts från filmen. Jason Eisener bevisade tydligt vilket geni han är i och med kortfilmen Treevenge, och Hobo With a Shotgun ser ut att vara ännu ett steg i rätt riktning för Jason! Den nya trailern ger oss en inledande härlig monolog av Rutger Hauer, som sedan övergår till ett montage av blodigt övervåld som ser ut att vara som taget från 70- och 80-talet! Allting presenteras dessutom med ett helt underbart soundtrack!

trailer

Bookmark and Share

Sinners and Saints

[trailer]

Sean Riley är en polis utan något kvar att förlora och den ökade brottsligheten i hans närhet börjar sakta men säkert gå honom på nerverna. Droppen som får bägaren att rinna över får Sean att träda in i Charles Bronsons fotspår med målet att rensa upp gatorna och rena staden från all brottslighet i ett regelrätt blodbad!

Om inte beskrivningen räcker till är det dessutom värt att nämna Tom Berenger och Jürgen Prochnows medverkan i filmen! Utöver dessa har vi dessutom Sean Patrick Flanery, Method Man, Johnny Strong, Holt Boggs och legendariska MMA-fightern Bas Rutten! Check it!

sinnersandsaintsposter

Bookmark and Share

The Prodigy (2005)

recension_the-prodigy

Med futtiga 114000 dollar bestämde sig William Kaufman, Holt Boggs och Matt Beckham för att köra på och få ut så mycket film de bara kunde från pengarna, som troligen inte räckte till mycket mer än utrustning och lokalhyra. Filmen kretsar kring Boggs och Beckhams karaktärer Truman och Pat, två gangsters som försöker jobba sig upp i ‘karriären’ genom att ta sig an det mesta som kommer deras väg, med en attityd.

Inledningsvis förväntade jag mig en renodlad actionfilm från The Prodigy, baserat på kommentarerna jag läst bara antog jag att så var fallet, dessutom är filmens första halvtimme mer eller mindre en enda lång actionscen! Vad som såg ut att bli en vapenfylld actionfilm med ostiga kommentarer och halvdant skådespel, utvecklas i en handvändning till jakten på en brutal och närmast övermänsklig seriemördare med smak för att stympa sina offer! Något som fungerar förvånansvärt bra, och när filmen kommit igång lyfter allas prestationer såväl som filmens stämning till helt nya nivåer.

Det känns stundom riktigt imponerande hur mycket de får ut av budgeten, som är extremt låg, lägre än en halv Cannon-film på 80-talet! Om man kan se förbi det inledningsvis dåliga skådespeleriet och låta sig dras in av filmen är det här en riktigt bra filmupplevelse som trots klichéer lyckas överraska. Bäst av allt är att den aldrig fegar ur för att låta publik andas ut, den kör på med vad den bestämt sig för att göra och går hela vägen.

Jag är imponerad för det här är så oerhört mycket bättre än vad indie-film av det här slaget tenderar att vara. Till det hör att filmen, utan dess budget i åtanke, också är riktigt underhållande och spännande! Det lovar gott för framtiden och kommande filmen Sinners and Saints från samma team som ligger bakom den här filmen.

[betyg35]

Filmen ges ut av Njutafilms på svensk Reg 2 och kan köpas via bl.a. SubDVD.com

Bookmark and Share
Sida 1 av 4912345610203040...Sista »
Ninjavision
Blogg listad på Bloggtoppen.se Film/Tv Top Film & TV bloggarNöje och Underhållning BlogRankers.com SvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogen Bloggparaden