Jag har mer eller mindre slaviskt följt utvecklingen av Hobo With a Shotgun och blivit exalterad av varenda bild och klipp som släppts från filmen. Jason Eisener bevisade tydligt vilket geni han är i och med kortfilmen Treevenge, och Hobo With a Shotgun ser ut att vara ännu ett steg i rätt riktning för Jason! Den nya trailern ger oss en inledande härlig monolog av Rutger Hauer, som sedan övergår till ett montage av blodigt övervåld som ser ut att vara som taget från 70- och 80-talet! Allting presenteras dessutom med ett helt underbart soundtrack!

Sean Riley är en polis utan något kvar att förlora och den ökade brottsligheten i hans närhet börjar sakta men säkert gå honom på nerverna. Droppen som får bägaren att rinna över får Sean att träda in i Charles Bronsons fotspår med målet att rensa upp gatorna och rena staden från all brottslighet i ett regelrätt blodbad!

Om inte beskrivningen räcker till är det dessutom värt att nämna Tom Berenger och Jürgen Prochnows medverkan i filmen! Utöver dessa har vi dessutom Sean Patrick Flanery, Method Man, Johnny Strong, Holt Boggs och legendariska MMA-fightern Bas Rutten! Check it!

Med futtiga 114000 dollar bestämde sig William Kaufman, Holt Boggs och Matt Beckham för att köra på och få ut så mycket film de bara kunde från pengarna, som troligen inte räckte till mycket mer än utrustning och lokalhyra. Filmen kretsar kring Boggs och Beckhams karaktärer Truman och Pat, två gangsters som försöker jobba sig upp i ‘karriären’ genom att ta sig an det mesta som kommer deras väg, med en attityd.

Inledningsvis förväntade jag mig en renodlad actionfilm från The Prodigy, baserat på kommentarerna jag läst bara antog jag att så var fallet, dessutom är filmens första halvtimme mer eller mindre en enda lång actionscen! Vad som såg ut att bli en vapenfylld actionfilm med ostiga kommentarer och halvdant skådespel, utvecklas i en handvändning till jakten på en brutal och närmast övermänsklig seriemördare med smak för att stympa sina offer! Något som fungerar förvånansvärt bra, och när filmen kommit igång lyfter allas prestationer såväl som filmens stämning till helt nya nivåer.

Det känns stundom riktigt imponerande hur mycket de får ut av budgeten, som är extremt låg, lägre än en halv Cannon-film på 80-talet! Om man kan se förbi det inledningsvis dåliga skådespeleriet och låta sig dras in av filmen är det här en riktigt bra filmupplevelse som trots klichéer lyckas överraska. Bäst av allt är att den aldrig fegar ur för att låta publik andas ut, den kör på med vad den bestämt sig för att göra och går hela vägen.

Jag är imponerad för det här är så oerhört mycket bättre än vad indie-film av det här slaget tenderar att vara. Till det hör att filmen, utan dess budget i åtanke, också är riktigt underhållande och spännande! Det lovar gott för framtiden och kommande filmen Sinners and Saints från samma team som ligger bakom den här filmen.

Filmen ges ut av Njutafilms på svensk Reg 2 och kan köpas via bl.a. SubDVD.com

Recensionen publicerades första gången 17 Augusti 2009 och återpubliceras nu med anledning av Svensk release.

Il Buono, Il Strano, Il Cattivo hade den hetat på Italienska, snarlikt sin förlaga, eller inspiration snarare, för The Good, the Bad, the Weird, är lika många delar The Good, the Bad, and the Ugly som den är av Leones andra västernfilmer, men främst sin egen film, och inget försök att göra om och förbättra vad som bäst kan beskrivas som 40 år gammal perfektion. Utöver att den hämtar mycket från Leones fantastiska filmer så är den också i sig riktigt bra och ett bevis på hur långt den Koreanska filmindustrin kommit. Allting är oerhört välgjort och hela filmen ser helt fantastiskt ut. Humor blandas friskt in i allt som händer i denna östasiatiska västern som utspelar sig i 40-talets Kina. Själva storyn har av somliga kallats närapå obefintlig men jag vill påstå att man i det missar det faktum att filmens händelseförlopp är själva storyn och inte bara filmens mål vilket är att The Weird (spelad av Kang-ho Song från The Host och kommande Thirst) försöker finna en enorm skatt med hjälp av en karta han kommit över, samtidigt som The Good är en prisjägare som vill åt belöning som är utsatt till den som fångar The Bad, vilken i sin tur jagar efter The Weird i jakt på kartan. Det hela visar sig vara djupare än så allteftersom, men det får filmen avslöja. Läs vidare »

Lite blandat här men vi börjar med Scott Adkins, som precis skrivit på för att spela in filmen Weapon tillsammans med Jean-Claude Van Damme. En film om två rivaliserande professionella lönnmördare vilka tvingas jobba ihop för att sätta stopp för en drogkartell med anknytning till Amerikanska myndigheter. Det här blir andra samarbetet för de två som tidigare kunnat ses i Isaac Florentines The Sheperd: Border Patrol, en av de bästa Van Damme-filmer på den här sidan 2000-talet, inte minst tack vare Adkins och Florentine. Adkins blev för övrigt tydligen erbjuden rollen Gary Daniels gör i The Expendables, vi får hålla tummarna för att både Adkins och Van Damme dyker upp i Expendables 2. Stallone har nämligen, efter att Expendables gått så bra (#1 på Amerikanska biotoppen 2 veckor i rad hittills), bekräftat att han redan jobbar på en uppföljare. Inför uppföljaren går det många olika rykten om vilka som kommer medverka, namn som dykt upp är bl.a. Hulk Hogan och nämnda Van Damme. Det ryktas även om att Bruce Willis i del två ska ha en större roll som filmens antagonist, vågar vi hoppas på att Arnold och Sly får gå ihop för att slåss mot hela CIA lett av en ondskefull Bruce Willis tro? Lämna gärna en kommentar med de skådisar du helst skulle vilja se i en uppföljare till The Expendables!

För att gå ifrån action lite tänkte jag bara nämna att Alexandre Aja’s Piranha 3D fått väldigt mycket positiv kritik från nästan alla håll, och kallas för både brutal och underhållande utan att ta sig själv på för stort allvar. I sann Roger Corman-anda är filmen fylld av grafiska mord och drar sig inte från att visa både nakna män och kvinnor som blir sönderslitna av argsinta pirayor. Synd att den inte går upp på bio här i Sverige, men förhoppningsvis ligger DVD/Blu-Ray-release inte alltför långt bort när den väl slutar sändas på bio i staterna.

Och det ser helt fantastiskt ut! Donnie Yen tycks vara i sitt essä i kommande Return of Chen Zhen, som han tack och lov dessutom koreograferat. En ny teaser och en ny trailer har släppts och ni lär knappast bli besvikna!

Teaser

Trailer

Matt Damon repriserar rollen som Jason Bourne, med nytt namn i ny miljö i en film från regissören av de senaste två Bourne-filmerna. Det var i alla fall vad man kunde utröna från filmens trailer. Riktigt så enkelt är det förstås inte. Green Zone handlar om att Miller (Matt Damon) tröttnar på att få ’säker information’ om vart de kommer hitta farliga kemiska vapen i Irak, när det gång på gång slutar med att de står tomhänta efter att ha riskerat sina liv. Hans uppror mot stereotypen för den perfekta hjärnlösa soldaten skapar omedelbart problem med hans överordnade som inte vill höra hans frågor, och än mindre svara på dem. Miller (Damon) anar fulspel och gör allt han kan för att få svar på sina frågor, och gör sig på samma gång ovän med alla han inte vill vara ovän med.

Med andra ord är det Damon mot ‘the man’ igen på ett eller annat sätt, likt Bourne-filmerna. Dessutom är allt paketerat med samma röriga bildspråk, i ett försök att få allt att verka mycket mer actionfyllt än vad det i själva verket är. Green Zone försöker även desperat verka smartare och mer komplicerad än vad den i själva verket är, och lyckas i samma veva glömma bort att vara både vad den borde vara vad den presenteras som; en redig actionrökare i en spännande och kontroversiell situation med politiskt laddade budskap, i den ordningen. Vad vi istället lämnats med är en blandning av action och konspirationsthriller som saknar både action och spänning.

Det största problemet är dock att jag inte bara har svårt att heja på Miller, jag vill nästan se honom förlora för att han känns så fruktansvärt dryg och ointressant. Nästan lika stort problem är att Miller berövats de nästintill övernaturliga krafter Jason Bourne stoltserade med, i ett försök att göra denna karaktär mer mänsklig. Med andra ord, han åker på rejält med stryk. Eftersom jag inte gillade karaktären är det dock förstås positivt att få se honom åka på däng.

Jag såg fram emot Solomon Kane, det såg ut att kunna bli en skitig fantasy med brutal och smärtsam action. Av trailern att döma såg den ut att hamna någonstans mittemellan den gamla och nya typen av fantasy-film, före och efter Sagan om Ringen alltså. Inledningsvis är det svårt att varken hylla eller döma ut filmen, den ser ut att göra ungefär vad den borde, och vad man väntat sig, men lite styltigare än vad jag hoppats. Filmen rullar efter en måttligt actionfylld inledningsscen på i ett ganska lågt tempo. Kane har blivit våldsvägrare efter att en förbannelse lagts på honom, han fruktar att djävulen själv ska komma upp från helvetet och hämta honom, och viger sitt liv därmed åt gud. I klostret han gömmer sig börjar munkarna få illavarslande drömmar och bestämmer sig för att det vore bäst om Kane lämnar klostret. Ute i världen dröjer det inte länge innan ondskan börjar hinna ikapp honom, och gång på gång försöker få honom att falla tillbaka in i sitt gamla jag, som en av världens farligaste och mest hänsynslösa krigare.

Filmen känns aldrig riktigt hel, den slits mellan fantasy, action, drama och skräck utan att kunna behålla alla delar rakt igenom. Stundvis glömmer man helt bort fantasyelementen och ibland är det så långdraget att man börjar oroa sig för att man satt på fel film. När det väl händer något är det som bäst ganska coolt, men alltjämt minst sagt schizofrent, och vissa av de övernaturliga inslagen känns verkligen som de kommer från någon annan film. En sak som är genomgående för hela filmen är dock att James Purefoy, Solomon Kane, är jävligt cool och ser redigt förbannad ut. Hans närvaro och utstrålning är vad som får Solomon Kane att fungera, och även vad som gör att man både orkar och vill se filmen. Världen det utspelar sig i är dessutom ganska stämningsfull och lyckad, förutom de inkonsekventa fantasyinslagen då.

Jag är mitt i en flytt och har ganska dålig tillgång till internet just nu, därav dåligt med uppdateringar i bloggen för stunden.

Uppdaterat med en andra åsikt av Svante Skoog, visa hela inlägget för att läsa den.

Tidernas hårdaste rollista, grymma trailers och en hel hög med behind the scenes. Förväntningarna var, ganska, högt ställda.. Jag försökte tona ner det hela en tid innan det var dags att se filmen, försökte skydda mig själv från vad som kunnat bli tidernas värsta antiklimax, men det gick inte att ignorera det faktum att filmen såg helt sjukt underhållande ut. När det väl var dags satt vi laddade som aldrig förr i bilen, redo att ta oss de åtta milen till biografen i ett av de värsta regnovädren på flera år. Trappan utanför lägenhetshuset hade på riktigt förvandlats till en fors (bildbevis). Efter att ha kämpat emot regngudarna i nästan en timme kom vi fram med en härlig känsla av seger, solen tittade fram, molnen skingrade sig och vi klev ner i en mörk källare efter att ha inhandlat en överdimensionerat stor mängd godis och snacks, redo att avnjuta filmen.

Brad Pitt och David Fincher ska i slutskedet av Fight Clubs produktion kommit till slutsatsen att de inte gillar folk som inte gillar Fight Club. Kanske inte så mycket för att man är en idiot om man inte gillar den, utan snarare för att det troligen innebär att man inte har så mycket gemensamt. Jag kan säga detsamma om The Expendables, jag gillar inte folk som inte gillar The Expendables. Utan att överdriva på något sätt kan jag lätt säga att det här inte bara är en av de bästa filmer alla medverkande varit med i, det är dessutom en av de bästa filmer som gjorts på hela 2000-talet!

The Expendables är som en porrfilm för actiontokar, sexscenerna är utbytta mot brutal och stenhård action fylld till bredden med explosioner, toppat med underbara one-liners som gör övervåldet till en axelryckning tack vare glimten i ögat som genomsyrar hela filmen.

Att kalla den för en actionporrfilm är dock lite missvisande för story och skådespeleri är klart bättre än så (även om storyn är minimal). Dolph Lundgren stjäl varenda sekund han medverkar på duken och det är nästan så man får en tår i ögat över hur fantastisk vår långa blonda svensk faktiskt är i den här filmen! Dolph Lundgren bevisar att han är den bästa actionskådisen någonsin när det kommer till att spela trasig och psykopatisk antagonist!

Couture slänger runt folk som små fingervantar oavsett storlek samtidigt som Terry Crews ränner runt med en AA-12 Shotgun laddad med små raketer (demonstrerat av Discovery på Youtube) och förintar allt i sin väg. Stallone är old-school gun-slinger och skjuter sin revolver snabbare än Lucky Luke samtidigt som knivexperten Statham filéar allt i sin väg! Utöver sina vapenfärdigheter får vi dessutom en rejäl dos klassisk närstridsaction och i synnerhet Statham får skina med sina färdigheter, trots att Stallone gör en av de coolaste fighterna. Här har vi dock även en av få besvikelser med filmen, och det är att Jet Li känns något bortslösad då det inte alls blir varken den kvantitet eller kvalité stjärtsparkande som i alla fall jag förväntat mig från honom.

Gary Daniels är dessutom värd en notis, mest för att hans karaktärs utseende och beteende får honom att kännas som tagen från en 80-tals HK-actionfilm, Gary Daniels AKA Benny ‘The Jet’ Urquidez typ.

Efter filmen fylls jag av total eufori, sista halvtimmen är mer eller mindre en enda lång actionscen som tar det redan rejält uppskruvade tempot till helt nya höjder både i brutalitet, komik, tempo och uppfinningsrikedom. Det är så mycket som händer och så många olika karaktärer som interagerar med varandra på samma gång att slutresultatet inte är något annat är mästerligt!

Stallone gör det igen och The Expendables är så fantastiskt bra att betygsskalan inte räcker till! 6 av 5 är ett måste! Ett mästerligt mästerverk! Du måste se den här filmen!

Läs vidare »