Bruno Mattei, vissa ser honom som en hjälte, och vissa totalt avskyr hans filmer. Jag faller i den första kategorin och jag älskade varje sekund av hans Predator rip-off ”Robowar” samt hans vansinnigt underbara Aliens + Terminator-rip, känd som ”Shocking Dark”, ”Alienators” och t.o.m. ”Terminator 2″. Han var även delaktig i ”Zombie 3″ (”Zombie Flesh Eaters 2″), där han tog över regi rollen när Lucio Fulci tyvärr blev för sjuk för att orka göra klart den. Det lär vara Mattei’s förtjänst att ”Zombie 3″ fick ett sånt rejält högt tempo där action-scenerna staplas på varandra.

Det var med stor förväntan jag än en gång återvände till hans ”Hell of the Living Dead” (även kallad ”Zombie Creeping Flesh” och ”Virus”) på Njutafilms fina DVD utgåva, då det var ett antal år sen jag såg den senast.

Nya Guinea. En kemisk fabrik framställer ett nytt biologiskt vapen kallat ”Sweet Death” (!!!) som bot mot problem med överbefolkningen. Dock går självklart något åt helvete redan 2-3 minuter in i filmen, gasen släpps lös med resultatet att befolkningen på ön blir smittade och förvandlas till zombies.

En elitstyrka skickas genast ut för att ta reda på vad som gått fel på fabriken, på sin väg stöter dom på en blond TV-reporter som gärna klär av sig naken när hon ska beblanda sig med öns infödingar. Även bland dessa har smittan börjat sprida sig och det blir en hel del pang-pang innan dom når fabriken för den slutgiltiga striden.

Som vanligt när det gäller herr Mattei så har han snott och lånat idéer. Bl.a. från Dawn of the Dead när det gäller elitstyrkan, utseendet på de levande döda och filmens soundtrack, som är skapat av kultgruppen Goblin. Även spår från Goblins soundtrack till ”Contamination” dyker upp lite här och där. Filmen är dessutom fylld med ”stock footage” i form av lite naturbilder m.m. lite här och var.

Dock är det inget som stör, utan istället ökar det bara filmens charm. Det är ett hyfsat högt tempo, mycket skottlossningar och mängder av inälvor som dränker skärmen. Filmen har ett glatt humör trots temat, och det bjuds på en hel del glimten i ögat partier i bästa Italiensk anda. Skådespelarprestationerna är av den klassiskt Italienska överspelande sorten, precis som det ska vara.

Tyvärr gick Bruno Mattei bort år 2007. Men han lämnade oss med en stor katalog av underhållande rullar och han fortsatte riktigt hårt även under 2000-talet med att spela in filmer i bl.a. zombie- och kannibal-genren. Även dessa senare verk var renodlade rip-offs. Bl.a. Zombies: the Beginning (vilken blev hans allra sista film, år 2007) som är en oförskämd Aliens-rip där t.o.m. dialogen till stor del är snodd. Rekommenderas om ni finner den!

Njuta Films DVD-släpp håller en bra klass med en transfer som är något soft, men har fina färger och i stort sett fri från repor och smuts. Ljudspåret innehåller en fantastiskt underhållande engelsk dubbning som sig bör inom genren, och håller en hyfsad klass som man kan förvänta sig med tanke på ålder och budget.

Hell of the Living Dead är inte den bästa inom Italiensk zombie-film, och kommer inte upp i samma liga som ”Zombie Flesh Eaters” och ”Zombie 3″, men trots sina brister, så är det en redigt underhållande film för fans inom genren.

Jag blir faktiskt, trotsallt, nyfiken, och intresserad. Det är ju faktiskt så att oavsett hur många dåliga zombie-filmer man än serveras varje månad, så gillar jag ju genren (zombie-film borde, om det inte redan gjort det, klassas som en egen genre vid det här laget). Att det är postapokalyptisk gör det hela bara ännu bättre. Filmen håller sig även till den nya typen av zombiefilm där man börjat försöka ta det till nästa nivå genom att skapa tydligare monsterliknande varelser, snarare än bara förrutnade människor som går sakta och stönar. Här har ni iaf trailern, och som de skrev på Twitch, försök att blockera ut berättarrösten.

Sjuka karaktärer, brutala mordscener, blod som sprutar, tarmar som slits ut, huvuden som delas som ägg där hjärnan agerar äggula, gamla legender som visar sig vara sanna, och i mitten Nazister som överlevt sedan andra världskriget genom att av någon oförklarlig anledning blivit hämndlystna giriga zombies. Det är lite av vad Död Snö bjuder tittaren på, och med det sagt vill jag påstå att det inte finns något att tveka på längre, det här är en film man måste se!

Död Snö är utan tvekan den absolut bästa skräck/zombie/slasher-film som någonsin gjorts i norden, och till det en av de bästa filmerna som någonsin producerats från denna kalla del av världen. Med Död Snö på sin resumé känns Wirkolas kommande film, Hansel and Gretel: Witch Hunters, vilken produceras av Will Ferrel och Adam McKay något så oerhört intressant.

(Död Snö släpps i Sverige av Atlantic Film den 19e augusti. Sedan förste april finns den dock redan släppt i Norge, så om man klarar sig utan undertexter till norskan är det bara att köpa)

Egentligen behövs det inte sägas något mer. Död snö klarar att sälja sig alldeles utmärkt på bara de orden. Fan. Nazizombies räcker för att det ska börja pirra i magen på mig. Blev du besviken på Outpost? Levde (höhö) inte de nazizombisarna upp till förväntningarna? Ge då de norska nazizombisarna en chans! Missa inte den här filmen!
Nazizombies! 3/5

Som en liten notis kan jag också nämna att visa klipp från teasern är direkt tagna från första filmen, To Kako.

1. The Road

kommer in helt överlägset jätteförst på listan den här gången. Att skriva ”Måste ses!” vore en ren underdrift. Har ni inte sett den kolla den direkt, läs inte resten av listan förrens ni kollat den. Har ni redan sett den så kolla den igen, sen kan ni fortsätta listan.

2. Ninja

jag behöver väl egentligen inte skriva varför ni måste se denna trailer, eller?

3. The Sanctuary

med en viss herre som var stuntman i en viss stenhård film vid namn Ong-Bak, helt i samma stil med stenhård action och coola stunts och tokfånig story. Trailern blir bara bättre och bättre hela vägen.

• Lifeless

förtjänar att nämnas enbart för sin coolhet. En TV-serie som utspelar sig mitt i en zombieinvasion och följer några överlevare. Serien är tyvärr inte upplockad av någon TV-kanal än, men vi kan ju alltid hålla tummarna.

Den andra listan.

1. Give ‘em Hell Malone

ser ut som ett kärleksbarn mellan John Woo’s A Better Tomorrow-filmer och The Untouchables, med andra ord, en fantastiskt blodig gangsterhistoria! Det här är så måste se som det bara går!

2. Vengeance

En fransk kock och föredetta yrkesmördares dotter med familj blir avrättade i sin bostad i Hong Kong. Hade förövarna vetat vems dotter de mördat hade de nog tänkt till en extra gång, för han ger sig ut på en hämndresa för att gå till botten med vem som ligger bakom det och avrättar alla som står i hans väg. Oh, och det är Johnnie To som ligger bakom filmen, vilket mer eller mindre är synonymt med att den kommer vara bra.

3. Eyeborgs

Danny Trejo i en futuristisk konspirationsthriller i ett samhälle där storebror ser dig, hela tiden.

4. Bangkok Adrenaline

Fyra vänner är på backpackingsemester i Thailand, de hamnar i ett olagligt pokerspel och blir skyldiga en maffiaboss en miljon baht. För att få ihop pengarna bestämmer de sig för att kidnappa en rik mans dotter, men de kidnappade fel mans dotter. Han hade nämligen planerat att mörda henne för att få ut pengarna hon precis ärvt. För att fullborda sin plan skickar han nu sin arme av yrkesmördare efter de fyra vännerna, som lyckligtvis alla är mer eller mindre legitimerade actionhjältar tack vare sin kampsportsträning, som de nu får använda för att slå sig genom horder av yrekesmördare ute för att mörda dem..

5. Moon

Sam Rockwell spelar en Astronaut som jobbat på månen i snart tre år med endast en dator (likt HAL i 2001) som sällskap. Hans arbetsperiod närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att åka hem när något oväntat inträffar.

• The Hunt For Gollum

har också förtjänat en plats i listan bara för att hela projektet är så coolt. Filmen finns recenserad här (klicka), och hela filmen kan ses via Daily Motion, här (klicka).

Den första listan.

1. Doghouse

Skräck, slasher, komedi, zombies och monster står på menyn.

2. The Perfect Sleep

Noir-action, svart komedi och spännande thriller.

3. Reykjavik Whale Watching Massacre

Slasher i stil med Fredag den 13e, från Island, med bl.a. Leatherface (originalet) i rollistan.

4. Drag Me To Hell

Sam (Evil Dead) Raimis återgång till skräckfilmen.

5. Terminator Salvation (Trailer 3)

Terminator 4 började som ett tveksamt skräpprojekt i stil med Terminator 3, men har för varje gång de visat något sett bättre och bättre ut för att nu se riktigt tokbra ut!

”A global pandemic has decimated the population and left the cities deserted. When a handful of survivors find themselves stranded in the aftermath, with the dead returning to life, they must rely on each other to live in a world overrun by the walking dead. Lifeless is an episodic drama of survival horror.”

Bäst av allt är nog att det är klassiska sega zombies det rör sig om, och hotet ligger snarare i deras mångfald och att de kan vara precis vart som helst.

Finns även en trailer för serien här nedan som visar liter mer zombie-action och vad som händer efter det som visas från pilotavsnittet.

Officiell hemsida

Expendables

Arnold är med! Dock helt datoranimerad, och troligen utan några repliker, men han är ändå med! Man har använt en helkroppsavgjutning som gjordes av honom vid inspelning av Terminator 2 för att återskapa honom digitalt så som han såg ut då. Finns även ett par bilder från filmen upplagda i bildgalleriet.

Robert Rodriguez

Förutom den planerade inspelningen av Sci-fi-rullen Nerverackers så ryktas det om att han, tillsammans med sin trogne redigerare Ethan Maniquis ska börja spela in Machete i juni! Utöver det ska han även ha en ny Predator-film (kallad Predators, en nytolkning av originalet) klar 2010. Nerverackers kommer förstås även den bli av, och likaså Sin City 2 och The Jetsons inom de närmsta åren. Snart kommer hans film Shorts också ut.

Turtles

Eftersom jag är 80-talist är det förstås stora nyheter att de gör en ny spelfilm av Turtles, där skådespelarna kommer använda dräkter, precis som på 80-talet, precis som det ska vara. Än bättre är att den sägs baseras på, och sikta på att återskapa den lite mer brutala och blodiga känsla serien hade vid sin start, innan disneyfieringen.

Nazi-zombies, igen

Nazi-zombie-rullen The Outpost kommer få en uppföljare, det var mer eller mindre det hela.

I en intervju med Horror.nl berättar Richard Raaphorst följande (översättning från Arrow in the Head)

”The market for zombie movies is saturated and no distributor is buying them anymore: chances for financing WCS became very small. Also there are two other nazi-zombie flicks out there and as a result of that ours would look like a rip-off… When it became clear last year that WCS was as good as dead I came up with the idea of a WSC-prequel with al really low-budget of half a million Euro. That project almost came to fruitaton, but I can’t use the name Worst Case Scenario due to some rights-issues. The only way to get it on track was a different story and new title: Army of Frankenstein. This is still a working title but I think it covers the story nicely. The visual style will be the same as I will direct AoF! WCS can stay what is is, two kick-ass trailers and a great and promising story that never saw the light of day. Mabye someday we’ll dig it up, but than the Army of Frankstein will e roaming the Earth! This time we don’t want to rush things, we’re talking with a producer and are still writing the script with Miguel Tejada Flores.”

Innan intervjun så vill jag bara hänvisa till trailer som finns här, samt bildgalleri som finns här.

”Wirkola gillar skräckfilmer av den äldre skolan. Bland annat har 80-talens filmer varit en stor inspirationskälla i hans filmskapande, berättar han.

-Vi har ju snön att tänka på. Skulle dom gå som vanliga zombies skulle det bli en väldigt klumpig och långsam gång. Så vi valde att dom skulle springa. Det har dom ju också gjort i tidigare filmer. Eftersom det är nazister ville vi samtidigt göra dom aggressiva och då måste dom kunna springa, säger han.” – Rysarnytt.se

Officiell hemsida.

Trailern ser riktigt stämningsfull ut och hela den postapokalyptiska tonen tillsammans med tomheten ger en skrämmande känsla, plus att den visar sköna och typiska skräckfilmsscener som får en att sitta i soffan och tänka, ”nej gå inte in där, han är där, för fan gå inte in där då, idiot!”.

Jag känner mig lite kluven inför vad jag vågar hoppas på från Deadwalkers, å ena sidan vore det fruktansvärt kul om de lyckas göra en riktigt rå och skrämmande zombie-film i westernmiljö. Att döma av trailern lyckas de dock inte med det, vad de kan lyckas med är, antingen en underbar ”so bad it’s good”-rulle, eller en måttligt underhållande film med sköna skämt och fräna avrättningar.

Trailer

Behind the scenes

Officiell hemsida

Svensk release är planerad under våren och som utgivare står Atlantic Film, mer specifika uppgifter finns dock ändå inte än, men vi ska nog inte hoppas för mycket på att den, likt i Norge, visas på bio, tyvärr.

Officiell hemsida

Double Feature-poster för filmen.

Officiell hemsida

Sittandes vid matbordet blir familjen avbruten av ett knackande på den igenbommade dörren. En pojkröst ropar förtvivlat, ”Let me in!” om och om igen. En kort stunds betänketid senare, till det konstanta ljudet av pojkens bankande och skräckslagna vädjan, släpper de in honom och tempot lugnar ner sig igen efter den korta upptrappningen. De frågar pojken ”Who were chasing you?” och han svarar ”My mum, my dad… They’re trying to kill me. There’s others too.” Därefter dröjer det inte länge förrens det brakar loss i ett helt vansinnigt tempo, det händer saker överallt, högljudda skrik och otäcka vrål, krossade rutor, forcerade barrikader och blod som sprutar i några minuters sanslöst vackert kaos.

Rakt igenom är filmen grymt effektfullt filmad, likt sin föregångare, fast mer påkostat med helikoptervinklar, snabba överflygningar, hetsiga jakter och en högt uppställd slutarhastighet på kamerorna vilket ger bilden en helt enorm detaljrikedom och fångar varenda liten rörelse i tydliga, och ryckiga bilder. Det hela bidrar till att varenda ruta blir extremt händelserik och det skjuts synintryck till tittaren från varenda del av skärmen. Kamerorna är ofta fästa på steadicam-hållare vilket ger ytterligare rörelse och med det är den kaotiska känslan av okontroll i samband med invasionen av de infekterade som förvandlar de allierade till fiender på några få sekunder total. Så för att upprepa mig själv, det här är en grymt effektfullt filmad film!

Trots min totala avgudan till inledningsscenen stjälper den dock lite resten av filmen, inte i det att den inte passar in, för den passar in riktigt bra. Problemet är att den lägger ribban så högt att resten av filmen får svårt att hålla tempo, och ju längre filmen går desto mindre sitter man på spänn. I det inte sagt att filmen har dåligt tempo dock, tempot är till större delen riktigt, riktigt bra. Men som sagt, det är synd att det inte är accelererande hela tiden då filmen i det fallet verkligen varit en riktig adrenalinrush rakt igenom som vid sluttexterna lämnat tittaren rentav utmattad och andfådd.

Det finns en hel del riktigt coola scener i 28 Veckor Senare, en given favorit är en viss helikopterscen som är en riktig pojkdröm till scen. En manöver som alltid funnits i bakhuvudet men aldrig verkar vågat förverkligas, förrens nu. Till stor del tack vare att dagens filmsamhälle är dominerat av superhjältefilmer som handlar mer om coola effekter än trovärdighet, så det finns positiva saker att se i den överflöd av till större delen dåliga serietidningsfilmer som släpps, nämligen en öppenhet till att låta film vara fantasi precis som den alltid varit men aldrig vågat visa sig vara.

28 Veckor Senare är en riktigt bra uppföljare, inte riktigt lika bra som sin föregångare, men fortfarande riktigt bra. Det som får mig att hålla tillbaka lite är främst att filmen tyvärr inte lyckas hålla takt med sitt inledande tempo.

Medverkande: IMDB Originaltitel: 28 Weeks Later Se Även: Planet Terror, I Am Legend

I början bjuds vi på vackra bilder på ett verkligen öde London där en ensam Jim försöker förstå vart alla människor tagit vägen. Genom gamla tidningar och meddelanden på anslagstavlor så börjar det så sakta gå upp för Jim att han är ensam. London har blivit evakuerat. Och det är just i dessa avsnitt som 28 dagar senare verkligen visar upp sin storhet, med alla imponerande scener över ett öde London och tomma motorvägar. Känslan av hopplöshet, att vara övergiven och på alla sätt en mycket närvarande domedagskänsla får det att rysa i kroppen.

Filmens tempo byggs sedan raskt upp när Jim, till sin fasa, upptäcker att han inte alls är ensam. I Londons mörkare partier vilar nämligen Londons föredetta invånare. Virusinfekterade människor vars enda drivkraft nu är okontrollerbar vrede. För sitt liv tvingas nu Jim fly och som tur är stöter han snart ihop med andra överlevare.

28 dagar senare går snabbt ifrån att vara en krypande rysare till en hektisk zombiefilm där vikten läggs på flykt snarare än förklaring. Cillian Murphys insatts som cykelbudet Jim kan inte ses som annat än underbart och skådespelet överlag i filmen får ändå ses som klart godkänt, trots den relativt okända rollistan. I andra roller bör nämnas Brendan Gleeson (Troy, Harry Potter and the Order of the Pheonix) som här porträtterar familjefadern Frank. Samt Naomie Harris (Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest, Ninja Assassin) som spelar den bittra Selena. Klart intressanta karaktärer alla tre som förmedlar en känsla av djup och autenticitet.

Självklart går det inte att ha en zombiefilm, eller i det här fallet virusinfekterade-människor-som-vill-döda-friska-människor-film utan några rejäla, våldsamma stridsscener. Och det bjuds det på i en lagom dos i 28 dagar senare. Infekterade sätts eld på, bensinstationer sprängs i småbitar, machetes och baseballträn svingas hejvilt mot de Rasande. Det är vackert, brutalt och alltid en känsla av att det gäller liv eller död under kamperna. Blod, svett och tårar blandas på ett så bra sätt att man nästan sätter popcornen i halsen.

28 dagar senare har hunnit få några år på nacken nu, men håller fortfarande. Och att serien fortfarande är pigg och har mycket att ge visas bland annat i 28 veckor senare och snart kommer vi även få se vreden härja i 28 månader senare. I väntan på den filmen gör man dock gott i att sätta sig ner och titta på 28 dagar senare som på alla sätt och vis är en väldigt bra och välskriven film.

Medverkande: IMDB Originaltitel: 28 Days Later Se Även: The Hills Have Eyes, Dog Soldiers

”What did you infect them with?” ” Rage.”

År 2002 fick zombie- och katastroffilm en rejäl nytändning, och gnistan som startade det hela var 28 Dagar Senare. En brittisk zombie-film som bröt mot nästan varenda grundregel för vad en zombie faktiskt är, och i ärlighetens namn kanske inte borde kallas för en zombie-film över huvud taget. Filmen följer dock vissa aspekter som är så hårt associerade med just zombies att det är svårt att se den som något annat. Hela tiden finns det i bakhuvudet att vem som helst är en kapabel mördare, zombie-infektion eller rage-virus, båda sprids såfort saliv eller blod blandas och förvandlar då personen till en blodtörstig känslolös mördarmaskin vars enda drivkraft är mord och i zombie-fallet äta hjärnor. De dyker upp på de mest märkliga och oväntade platser, som om de blivit smittade och sen inte kännt av något att jaga så de bara väntar tills någon kommer, och först då attackerar de. Mörka rum, paranoia och förstås, en värld på väg att gå under, 28 Dagar Senare har allt det där och mycket mer, och det är en zombie-film, till det en av de bättre som någonsin gjorts.

Man kan på en kyrkvägg i 28 Dagar Senare läsa meddelandet ”The end is extremely fucking nigh” inte långt efter att huvudpersonen vaknat upp på ett övergivet sjukhus och vandrat ut i London för att finna att staden är till synes tom och övergiven. Ensamheten börjar fastställas och den tryckande känslan byggs stadigt upp, det hela till de briljanta tonerna från låten East Hastings av Kanadensiska post-rock-bandet Godspeed You! Black Emperor. Jag vill påstå att det här definerar den stora skillnaden på 28 Dagar Senare och 28 Veckor Senare. För där den förstnämnda fokuserar på övergivenhet och ensamhet handlar den andra om en mer storskalig konfrontation. 28 Veckor Senare är en riktigt bra uppföljare, trots att den är helt annorlunda. Som uppföljare gör den allt en uppföljare ska göra, allting är större, allt smäller högre, det är mer av allting och ja, den är helt enkelt dyrare. Där första filmen bygger upp stämning inför en annalkande konfrontation smäller tvåan på med soldater, attackhelikoptrar och horder av infekterade som bara väntar på att dö så det kan spruta blod åt alla håll och byggas stora berg av likdelar, och den gör det bra.

En tredje film är utannonserad, och det börjar mer och mer luta åt en ny franchise. På 80-talet gick flertalet filmer i ändlösa serier. Det kvittade om alla dog, några finurliga idéer för hur man återupplivar en karaktär, eller hur karaktären trots att det verkade omöjligt ändå överlevt var allt som behövdes. Filmerna kunde helt enkelt bara fortsätta och fortsätta få uppföljare sålänge de sålde, och sålde det gjorde dem. De höll sig till de rätta ingredienserna, och placerade dem i nya situationer, själva grundstoryn kunde berättas i ett par meningar, resten kunde man ändra på. Alla goda ting måste dock nå sitt slut, och det gjorde även dessa serier. De långlivade filmserierna misslyckades med att förnya sig själva och folk tappade intresset.

Det är just i förmågan att förnya sig som 28-seriens framgång kommer avgöras. 28 Dagar Senare var en frisk fläkt i en subgenre som länge varit död… 28 Veckor Senare tog det nya från 28 Dagar Senare och satte in det i ett gammalt koncept, mer är mer. Det här lämnar mig både nyfiken och tveksam på 28 månader senare. Gör man precis vad man gjorde i 28 Veckor Senare kommer det vara underhållande, men den där känslan av att vi har sett det förut kommer ligga där, vare sig den skulle vara mer välgjord eller ej. Med storyn som är kan man inte heller göra en 28 Dagar Senare utan det man har att gå på är att viruset spridit sig ytterligare, och infektionen är nu mer storskalig än i någon av de föregående filmerna. Jag hoppas att de lyckas riktigt bra med 28 Månader Senare, och jag hoppas att de gör det så bra att de kan fortsätta med ännu fler filmer, för det räcker inte med de 3 stora långkörare vi har i dagsläget (Saw, Bond och Harry Potter, vilken förvisso har ett bestämt slut). Som en avslutning på stycket vill jag bara säga att jag kommer bli grymt besviken om vi inte får se någon dödas genom två forcerande tummar rakt in i ögonen likt i de två hittills utkomna 28-filmerna även i den tredje.

Nu över till lite ren fakta om filmserien, och det kan väl knappast inledas bättre än med ett rykte? Frankrike och Ryssland är de hetaste buden gällande plats för filmen. Vad gäller karaktärer får vi troligen inte återse någon från den andra filmen, precis som att vi i den inte fick återse första filmens karaktärer.

Första filmen skrevs av Alex Garland och regisserades av Danny Boyle. Andra filmen övergick de två till att producera istället så de kunde ägna sig åt andra projekt på samma gång, dock alltid med en viss närvaro i den pågående produktionen. Andra filmen skrevs av Rowan Joffe, Enrique López Lavigne, Jesús Olmo samt Juan Carlos Fresnadillo som även regisserade. Tredje filmen styrs även den av Boyle som producent (av vad som sagts ännu), vem som står för manus och regi är dock okänt, även om det går många rykten, för många och för osäkra för att ens nämnas.

Allt utom sista scenen i 28 Dagar Senare är filmat med DV-kameror, ett val som dels gjordes för att underlätta inspelningsprocessen samt för att få till känslan av att tittaren befann sig på plats med hjälp av vinklar och rörelser som inte vore möjliga med industrins standardkameror. En annan viktig del i valet av kameror var att de med DV-kamerorna var redo att filma nästan direkt, vilket var ett krav då de bara kunde stänga av trafiken en timme per dygn, klockan fyra på morgonen. För att underlätta hantering av potentiellt arga människor som ville åka den vägen de stängt av till sina jobb anställdes flertalet unga tjejer till avspärrningarna för att be trafikanterna ta en omväg, bl.a. regissörens dotter. Det hela fungerade planenligt och utan större protester.

Som för att befästa kontrasten mot sin föregångare är det endast en scen i 28 Veckor Senare som är filmad med DV-kamera och det är den allra sista. Anledningen till att den filmades med DV-kamera är att scenen inte skrevs förrens två dagar innan deadline för inlämning av den slutgiltiga klippningen till produktionsbolaget. Vilket ledde till att regissören och en medförfattare med bara en DV-kamera flög till platsen för inspelning och väl där hyrde in 12 skådespelare till scenen, filmade, flög tillbaka, spelade in ljudet och gjorde klart klippningen i tid till den utsatta deadlinen.

Recensioner av de två filmerna finner ni om ni följer bildlänkarna här nedan.

Istället för att klämma in horder med zombies i en nedgången värld fylld av tomma höghus och sandfyllda städer, väljer man att låta tittaren följa Milla på sin motorcykel längs en motorväg i öknen. Ett klimat som i filmen inte skiljer sig direkt från dess verklighet idag. Då och då stannar hon till vid bensinmackar där det finns 1-2 zombies, och besvarar radionödsamtal från överlevande som bara måste få hjälp. Det faktum att man har en paralell story där andra överlevare gör samma sak förbättrar inte direkt situationen, istället blir det hela dubbelt så tråkigt.

Något som varit omtalat och hypat inför filmen är det faktum att den skulle utspelas i ett post-apokalyptiskt Las Vegas, något som även jag kännt att det vattnats i munnen inför. Dessvärre faller filmen pladask även här. Las Vegas? Ett par miniatyr av kända amerikanska monument, ett höghus och, en bensinmack. Las Vegas var det ja, eller inte. Filmen utspelar sig egentligen mest i och omkring de fordon som ingår i karavanen som kör runt för att leta överlevare filmen igenom, och det är tråkigt, så extremt tråkigt. De hade kunnat ställa upp dessa fordon på en parkering och filma allting där, och det vore i princip samma film.

Fula zombies, platt story, dåligt tempo och en allmänt händelselös film gör att inte ens Millas coola hoppsparkar kan rädda denna film.

Medverkande: IMDB Se även: Dawn of the Dead, Mad Max 2: The Road Warrior